Jag har ibland rätt svårt att hålla mig allvarlig när jag läser på vissa forum på nätet. Ett av de som frambringar flest skratt är Familjeliv.
Idag var dagens mest underliga inlägg, eller ett av dem åtminstone, att en mamma var så himla ledsen för att hon inte fått någon present av mannen när hon fått barn.
Ursäkta.. varför ska hon ha en present för att hon fött barn, jag bara frågar? Och det var jag långt ifrån ensam om. Jag visste inte att det var så "självklart" att man skulle få en "belöning" för att man blivit mamma, och det kanske beror på att jag inte fick det själv när jag fick sonen för några år sedan. Då var det mer fokus på sonen än något annat, och detta trots att vi kom hem ifrån BB på min födelsedag!

Min första reaktion är att det känns lite konstigt att FÖRVÄNTA sig en present av mannen, åtminstone känns det konstigt att just MAMMAN ska få något, eftersom att det visserligen är mamman som gör grovjobbet vad gäller krämpor, att bära ett barn i nio månader och då även avstå från många saker (alkohol, dålig mat, rökning, rensa kattlådan osv) för barnets bästa kan vara ett jobb. Men åtminstone för min egen del, så känns det som att pappan (sambon) har gjort en hel del han med, eftersom jag inte gjort många knop de sista månaderna av graviditeten. Sambon har vackert fått sköta hushållet, åka och köpa mina cravingprodukter i tid och otid och dessutom roa min son till o från, samt hantera ett VÄLDIGT varierande humör.
I min värld är det han som ska ha beröm. Visst har jag väl visserligen burit ett lass jag med, men jag är inte ensam!
/J

Icas reklamfilmer har väl inte gått någon förbi. Att praktikanten Jerry har Downs Syndrom är en av nätets snackisar just nu, och det kan jag förstå, vissa tycker säkert att det är superkränkning på gång, eftersom att man "inte ska dra fram de som är sjuka i rampljuset", medan jag själv tycker att det är mer eller mindre på tiden, eftersom att inget blir bättre för att man tassar på tå och särbehandlar de som har DS.
De är människor, precis som jag och alla andra, och de har väl också drömmar och ambitioner, och varför, jag måste fråga VARFÖR skulle inte de kunna få vara praktikanter eller jobba? De må ha extra behov beroende på hur sjuka de är, det vet jag faktiskt inte så mycket om, eftersom jag inte jobbat så mycket med just den sjukdomen, annat än att jag varit ledare på så kallad handikappridning åt elever med bland annat DS och andra sjukdomar.
Men oavsett det, så är det trots allt människor, och att sopa dem under mattan och säga att det är "kränkande" för alla som har den sjukdomen att man tar in en av dem i en reklamfilm, det tycker jag inte känns vettigt på en fläck.

Hade jag själv haft DS hade jag blivit stolt att äntligen få se att någon med min sjukdom fick vara i media, det hör inte till vanligheterna. Hade jag haft ett barn med DS så hade jag också blivit glad, eftersom det visar att man kan ta sig till framgång trots att man är "annorlunda" och det skulle jag se som en inspiration för mitt barn i så fall.
Det sägs dessutom att de flesta som har DS är väldigt trevliga människor, tyvärr kan jag inte uttala mig, som sagt.. Men de jag mött har alltid varit trevliga, glada och öppna och det tycker jag är himla positivt!

Här är ett av de klipp som finns på Youtube med Jerry, min favorit av de som släppts än så länge!

 

/J

Så har en forskare kommit fram till att barn som sover med sina föräldrar riskerar plöstslig spädbarnsdöd i något högre grad än de som sover själv. Delar av artikeln finns på Familjeliv. Läser man hela rapporten så var även alkohol och rökning riskfaktorer (nähä?!).

Det som är intressant är inte själva rönet, det kommer ju nya hela tiden utan den effekt den har på oss människor. Läser man inläggen i ett forum som familjeliv.se ser man snabbt tendenser till att vi människor väljer vilka forskningsrapporter vi vill tro på. En som alltid låtit barnen sova hos sig lär ju knappast ändra på det på grund av en forskningsrapport. En som däremot aldrig låtit barnet sova hos sig får nu vatten på sin kvarn. "Haha, se där! Vad var det jag sa."

Så vad fyller de egentligen för funktion, dessa rapporter? Vi kommer ju ändå välja att göra det vi alltid gjort och förkasta det som är nytt. Stämmer nya rön inte in med vår egen världsbild gör vi allt för att försöka slå hål på dem. Vad skulle alla "amningsfanatiker" säga om det kom fram rapporter om att ersättning faktiskt var bättre än bröstmjölk? Det skulle ju bli en folkstorm utan dess like och heta debatter i TV.

Hur skulle samma "fanatiker" reagera om forskningen visade att ersättning är betydligt sämre än bröstmjölk? Skulle de ifrågasätta den rapporten? Nej de skulle hylla den som en absolut sanning, för nu passar ju rönen dem!

Ett sista extremt exempel: konspirationteorin runt attackerna den 11 september på www.911truth.org. Ett mycket motsägelsefullt namn. Sidan är helt inställd på att attackerna utfördes av eller på order av USAs egen regering. Sida upp och sida ner med "fakta" om att de styrande bär ansvar och hindrar fortsatta opartiska utredningar. De här människorna är inte ett skit intresserade av sanningen, de vill bara att det ska komma fram att regeringen faktiskt VAR ansvariga. De skulle bli ytterst besvikna om det visar sig att attackerna utfördes av ett gäng arga terrorister.

Är vi så trångsynta att vi bara vill tro på sånt som passar vår egen agenda utan att ifrågasätta våra egna värderingar?

/P