P har aldrig varit mycket för att fira saker, jul födelsedagar eller mors/fars dag osv har aldrig varit en stor grej i hans familj. I min har det alltid firats, även om det inte måste vara överdådigt.
Så därför så åkte vi till mina föräldrar igår och firade Fars Dag. Min pappa fick lite godis, rakvatten och en film. Men framförallt fick han träffa T, det var första gången.
P fick en bok om massmördare. Sånt intresserar honom, så även om det låter lite knäppt så var det nog en hyfsad present, han verkade gilla den åtminstone.

Vi åt tårta och stannade över dagen, sen åkte vi hem igen.
Jag tycker inte det var så avancerat, en lagom tillvänjning för P, och ett normalt firande för min familj. Jag tror att alla var rätt nöjda. Jag var det i alla fall.

/J

I väntan på att T ska sova igen så vi kan få gå och lägga oss några timmar innan morgondagens PKU-test och läkarbesök, så hittade jag en sida med väldigt intressanta bilder, jag gillar lite mer ovanliga saker på nätet, och de här bilderna visar "vardagliga saker" som "fått liv".. Om man tittar så ser man att bilderna har en "tanke" bakom sig. Lite lätt makabert ibland, men oftast bara roligt. Sidan jag kvällssurfat på ikväll heter Bent Obejcts.

Här är också en bild på T som är lite bättre än den vi tog på sjukhuset, här tittar han åtminstone :o)

Ta-daa! Klockan är lite efter tre på morgonen och jag borde sova. Åtminstone kan jag göra det till ca 05.00 innan jag måste upp, ta en dusch och åka iväg till Uppsala och lägga mig och vänta på mitt snitt. Men det går inte. Jag kan inte sova. Igår kväll var jag supertrött, kunde knappt hålla ögonen öppna, men nu.. nej.
Antar att det har lite att göra med att nu är det VERKLIGEN nedräkning.. Klockan 08.00 är det dags. Fem timmar kvar alltså. P sover dock som ett barn, så det är ju bra, att åtminstone HAN samlar lite krafter, eftersom han lär få ta hand om killen när jag sover vidare på uppvaket och BB, hehe.

Fick en fråga varför jag ska snittas. Därför att jag inte ska föda vaginalt. Av personliga skäl, inte av fysiska. Det var inte ens diskussion om något annat, utan jag informerade bara om att eftersom jag hade bra erfarenheter av sövt och planerat snitt så önskade jag samma igen. Jag fick ett okej inom någon minut, av läkaren som höll på att göra ett ultraljud. Inget Aurorasamtal, inget någonting. Bara ett okej. Väldigt skönt.

Sövningen fick jag igenom igår när jag var på inskrivning, men det var också lätt gjort, jag berättade bara att jag haft det förra gången och vad min motivering var, sen var det okej.
Det var skönt. Väldigt skönt. Nu hoppas jag bara att det går bra, men det tror jag nog, med all den kompetens som finns på Akademiska. Men det är klart att nervös är man väl alltid när det kommer tilll en operation, särskilt om man som jag, har läkarskräck.. Men hittills har alla jag träffat varit jättegulliga, så det känns bra.

Fast jag kan erkänna att jag ser fram emot att få allt överstökat och komma hem, helt klart.

Dagsläget här idag:

Trötthetsgrad: 15/10
Lungkapacitet: ca 20% kanske..
Sonens snällhetsgrad: 50-50 jättesnäll ena stunden, monster nästa. Leker med tåg just nu. (=snäll)
Antal sömntimmar i natt: Mellan ca 05.00 och 06.30 när sambon började snooza och gick upp 07.
Dagens första tanke: Låt mig sova. Jag svimmar om jag försöker resa mig.
Önskedröm: Att hunden kunde kissa sig själv. Tyvärr gick inte det.
Dagens nyttiga grej: Har tvättat en maskin och hängt den, har en på tur för hängning.
Dagens plan: Packa BB-väska. Kanske komma på någon mat. Försöka att inte få ett utbrott på sonen.
Dagens höjdpunkt: Desperate Housewives 21.00 på Kanal5 ikväll. Efter Ugly Betty. Om jag inte somnat tills dess..
Dagens fynd:BB-humor
Alternativt den här tråden på Familjeliv!
Dagar kvar som gravid: Idag, imorgon. Sen snitt på torsdag. Skönt/inget jag ser fram emot ca 50-50.

Få se hur jag känner mig om en vecka från idag? Spännande!
/J

Idag är det dags för sista kollen på lillebror innan han kommer till världen nästa torsdag.
Lite skumt känns det allt, att det inte är en hel vecka kvar ens, men samtidigt är det ju oerhört smidigt att veta när man ska få barn, istället för att behöva gå och vänta i flera veckor och inte veta. På onsdag kommer mina föräldrar och hämtar sonen och hunden som ska få åka till dem medan jag och sambon åker till UAS och blir föräldrar. Hoppas att de kommer ihåg att ta med sin kamera, för vi har ingen som funkar.

I eftermiddag bär det iväg, och då är det magmätning och blodtryck som ska kollas, jag kollar aldrig något annat, för jag är lite av åsikten att mår jag inte dåligt så behöver jag inte heller kollas så mycket. Vilket min barnmorska okejar, eftersom att hela proceduren med MVC faktiskt är helt frivillig. Skönt med människor som fattar att man har rättighet att säga nej tack ibland med. Jag har ju läkarskräck, så det enda jag gjort är att ta en blodgruppering en gång, eftersom jag ska snittas, i övrigt har det handlat om blodtryck, viktkoll och magmått samt hjärtljud. Inget mer. Väldigt mycket mindre än när sonen var på gång, då skulle det minsann stickas i fingrar och ätas järn och springas på föräldrakurs och gud vet allt.. nu har det varit AVSEVÄRT lugnare. Tummen upp för det!

/J

Söndag. Sambon var snäll och lät mig sova igår, så jag gör detsamma för honom idag. Under tiden så funderar jag lite på bloggens inriktning. Min grundtanke var att vi skulle blogga lite om samma saker fast spegla varsin sida av saken, vi har ju sällan eller aldrig samma åsikt om saker jag och min käre sambo, och jag tänkte nog lite att det kunde bli själva "grejen" med den här bloggen.
Tyvärr så tappade jag bort mig lite i "vardagsbloggande" i början, så många inlägg har jag raderat.
Jag börjar få en inställning till hur konceptet ska se ut, och jag har också frågat en tjej om hjälp att fixa till bloggen en gång för alla så den är snygg, och min tanke är väl att när ny design är på plats, då kommer vi sätta igång med det som en gång var grundtanken. Att skriva om samma sak, fast ur olika synvinklar. Det kommer nog att vara nyttigt på flera plan, inte minst för oss som par.

Har ni tips på vad man kan blogga om ur två synvinklar, så skriv gärna en kommentar!
Det jag kommer på rakt av är t ex som igår, vi läste på ett forum om någon som gav sitt barn Coca Cola i flaska.

Sambon (som inte tålde socker fram till omkring sju års ålder) tyckte det var totalt galet, och själv tyckte jag "vadå, spela roll om det är någon gång ibland, är det varje dag kan jag förstå att man blir upprörd, men lite nu och då..what's the big deal, liksom? "
Till saken hör att jag själv aldrig hindrades från något vad gäller att äta godis, läsk, chips, kakor osv.. och det har fungerat avdramatiserande för mig, så jag har låtit sonen få samma fostran som jag själv, och han bryr sig inte nämnvärt om sötsaker idag.. Visst han äter och dricker det, men han kan lika gärna ta en frukt eller en macka eller mat.. eller ett glas vatten.

Detta är ett typiskt sådant ämne som vi skulle kunna blogga om från varsin synvinkel. Flera finns. Och det kommer att bli mer sånt, när vi fått lite ordning på bloggen :o)

/J

Här är videon om mannen som "födde barn" i förra inlägget.

 

/J

Det är lite nu och då en del snack om att "ni kvinnor snackar om att föda barn.." Och jo, det känns befogat att klaga eftersom det troligen inte är någon överdrift att säga att det är den starkaste naturligt framkallade smärta man kan genomlida. Jag har nu "fuskat" för att få sonen, jag snittades på egen begäran, och visst kändes det, men jag är fullt medveten om att det hade varit värre för mig att föda vaginalt. Och att så många kvinnor är livrädda för att föda är fullt förståeligt, i synnerhet efter att man sett på program som "förlossningskliniken".

En man har varit modig nog att "testa" hur det känns att föda barn vaginalt, han gav upp efter tre timmar, något som en kvinna inte kan! Det hela var ett experiment som skulle simulera värkar med hjälp av elektriska impulser, och en fyrabarnsmamma konstaterade innan start att det kändes som när man föder barn.
Mannen som genomled experimentet avslutade med orden "kvinnor, ni vinner"! Tack, men jag tror ändå att jag, trots att jag är kvinna, fuskar även den 29:e när jag ska släppa ut lillebror i friheten. Det blir planerat snitt även då! Skulle aldrig våga utsätta mig för det där, kan jag lova.

Igår kväll så fick sonen ett samtal från mormor och morfar som gjorde hela hans kväll!
På tv så har de haft reklam för Monster Jam, något som vi skulle åkt på redan förra året, vi hade biljetter och allt klart, men så kom jobb emellan för sambon så det blev inget. Men i år ska han få åka och kolla i Globen på Monster Jam med sin mormor och morfar! Lyckan var total, eftersom han frågat dem om biljetter, och de skulle kolla ledighet osv, men inte kunde lova något. Nu har de i alla fall bokat till den 15/11 och gissa vad det första sonen sa när han vaknade i morse var?
"Mamma, hur långt är det till vi ska på Monster Jam?"
Det blir att fixa en almanacka och sätta kryss över varje dag så han får ett begrepp om hur länge det är kvar.. Kul att han får åka i år i alla fall :)

Grave Digger är bara en av deltagarna i Monster Jam..

 

/J

Jag skulle inte förvånas om sambon kommer göra såhär efter han läst den här strippen med Elvis.


Kan det vara en viss skillnad på fiskpinnar och kådisar, kanske?
/J

Eftersom vi är rätt kassa på att ta tag i saker ORDENTLIGT här (vi påbörjar gärna, men fullföljer mer sällan) så är det numera en mer eller mindre ständigt pågående städtävling här.
Reglerna är ganska enkla, varje fullständigt genomförd syssla ger 1 poäng. Vuxna behöver 10 poäng och sonen behöver 5 poäng för att "levla" och så håller vi på till på Lördag klockan 20.00 när vi summerar. Den som hunnit levla högst får bestämma ett pris i form av något kul vi gör ihop eller vad man nu känner för. På Söndagen börjar vi om igen. För att hålla ordning på allting så skrivs det upp  i ett block under varsin flik.


Vi har städat skrivborden (välbehövligt), städat vardagsrumsbordet, tagit ut sopor, fixat med tvätt, plockat ur väskor som bara blivit stående, diskat, sorterat bland papper och bäddat rent i säng mm.

Konstigt vilken "kick" man kan få av att sparka sig själv i röven med en liten tävling?!

/J