P har aldrig varit mycket för att fira saker, jul födelsedagar eller mors/fars dag osv har aldrig varit en stor grej i hans familj. I min har det alltid firats, även om det inte måste vara överdådigt.
Så därför så åkte vi till mina föräldrar igår och firade Fars Dag. Min pappa fick lite godis, rakvatten och en film. Men framförallt fick han träffa T, det var första gången.
P fick en bok om massmördare. Sånt intresserar honom, så även om det låter lite knäppt så var det nog en hyfsad present, han verkade gilla den åtminstone.

Vi åt tårta och stannade över dagen, sen åkte vi hem igen.
Jag tycker inte det var så avancerat, en lagom tillvänjning för P, och ett normalt firande för min familj. Jag tror att alla var rätt nöjda. Jag var det i alla fall.

/J

Idag var det dags att ta PKU-test på T. Först lämnades L på dagis, sen raka spåret till drop-in på labbet på sjukhuset för att plåga T lite. Förra gången stack man i foten, nu är det på handens ovansida. Tiderna förändras.

Jag har inte så mycket till övers för blod, så P fick hålla i sonen och själv satt jag och försökte undvika att titta på när man stack min lilla sömntuta i handen så blodet forsade och han skrek högt av smärta. Men det är som olyckor, man vill inte se, men man tittar ändå av någon konstig anledning. Jag fascineras lite av att det kan komma så mycket blod från en så liten människa dock. Sköterskan blev helt nerblodad även hon under tiden hon försökte fylla i ringarna med blodet i kanylen..

På eftermiddagen var det dags för böj-och-sträck-undersökning, dvs andra läkarundersökningen efter födseln. Allt såg bra ut utom att T gått ner 10% av sin födelsevikt, men det är å andra sidan rätt vanligt att de går ner innan de går upp, och det är ju ett faktum att han i början inte åt så värst mycket, något som han nu tar igen. Ny tid för mätning och vägning på fredag bara för att kolla i alla fall.

T äter för att bli stor och stark!

Det är ju bra att sonen är stretchig som ett gummiband och att blodbadet inte var så hemskt som det kanske lät under någon minut. Ännu bättre att man faktiskt bor i Sverige och får alla dessa tester och kontroller helt gratis till skillnad från i många andra länder. Sen att det är ett himla rännande i början är lite jobbigt när rutinerna inte satt sig så bra, men det tunnar ju ur ganska fort i alla fall.

Just det ja, kolla här, vilket läget var här för så lite som en vecka sedan..
Känns nästan overkligt att det gått en vecka sen jag skrev det där!
/J

.

 

 

I väntan på att T ska sova igen så vi kan få gå och lägga oss några timmar innan morgondagens PKU-test och läkarbesök, så hittade jag en sida med väldigt intressanta bilder, jag gillar lite mer ovanliga saker på nätet, och de här bilderna visar "vardagliga saker" som "fått liv".. Om man tittar så ser man att bilderna har en "tanke" bakom sig. Lite lätt makabert ibland, men oftast bara roligt. Sidan jag kvällssurfat på ikväll heter Bent Obejcts.

Här är också en bild på T som är lite bättre än den vi tog på sjukhuset, här tittar han åtminstone :o)

Min förra son har en pappa som äter som en mindre häst, och sonen har fått lite av de generna. Han äter mycket, men inte så han blir tjock. Antar att det beror på hög ämnesomsättning, något som jag själv skulle önska att jag hade..
T, vår lilla nykomling, har inte ätit så jättemycket de första dagarna, ungefär vad han måste enligt barnmorskorna, men inte mer. Förrän inatt. Först så skulle han inte äta alls, utan åt i protest medan han nästan sov, och då blev det ca 10-20 ml. Han ska ha minst 40. Dessutom så kräktes han upp det han fick i sig en gång, men verkade glad och nöjd ändå.
Nu under natten däremot så drog han i sig först 50 ml och nu ett par timmar senare fick det bli 60 ml. undrar vad han får i sig om en vecka?
Nåja, hellre att han äter lite mer än att han vägrar totalt. Fast det är som sambon säger, att ett friskt barn svälter inte sig självt. Särskilt inte när de är sådär små.

Nåja, nu ska jag inte fastna här, utan försöka passa på att sova lite nu när T precis somnat om, för imorgon ska L till dagis och min mamma kommer och hälsar på sitt nya barnbarn. Kan ju vara trevligt om man är vaken när hon kommer :o)

Natti!
/J

Är det såhär det ska bli att vara tvåbarnsförälder? Jag sitter uppe och väntar på att få mata och byta blöja nästa gång, eftersom jag är övertrött och inte kan somna..

Igår så sov jag inte mycket för att T skrek en del och inte riktigt ville komma till ro och sova. Idag har vi så att säga åtgärdat det problemet.
Idag har vi nämligen varit på IKEA och köpt hundbädd och kattbädd. Låter helt galet, jag vet, särskilt som vår hund redan har en BIA-bädd. Men jag läste på nätet något om att man kunde använda dessa djurbäddar till att låta barn sova i dem som riktigt små, och nu har vi köpt en större och en mindre. Den lilla står i den stora, och lindar man in T i en filt litegrann, så ligger han som en liten mumie och sover som om han fick betalt för det. Helt otroligt!

Katten vaktar "sin" bebis.. kan det ha samband med att det röda han sover i är en kattbädd?

Just nu ligger den där anordningen i mitten av vår dubbelsäng, och kommer nog göra så tills vi flyttar och får ett rum mer än vi har nu, så han kan få en egen säng att vänja sig vid. För inget kan rubba min ståndpunkt att barn ska sova i eget rum i en egen säng. Bortsett från när de är riktigt små då, eftersom det kan vara skönt att kunna övervaka så de lever utan att gå till ett annat rum..
Nu ska jag kolla om jag kan somna, för nu känner jag att jag börjar krokna lite. Kanske blir det lagom att somna tills T vaknar och vill ha mera käk igen. Lagen om alltings jävlighet, liksom.
/J