Idag var det dags att ta PKU-test på T. Först lämnades L på dagis, sen raka spåret till drop-in på labbet på sjukhuset för att plåga T lite. Förra gången stack man i foten, nu är det på handens ovansida. Tiderna förändras.

Jag har inte så mycket till övers för blod, så P fick hålla i sonen och själv satt jag och försökte undvika att titta på när man stack min lilla sömntuta i handen så blodet forsade och han skrek högt av smärta. Men det är som olyckor, man vill inte se, men man tittar ändå av någon konstig anledning. Jag fascineras lite av att det kan komma så mycket blod från en så liten människa dock. Sköterskan blev helt nerblodad även hon under tiden hon försökte fylla i ringarna med blodet i kanylen..

På eftermiddagen var det dags för böj-och-sträck-undersökning, dvs andra läkarundersökningen efter födseln. Allt såg bra ut utom att T gått ner 10% av sin födelsevikt, men det är å andra sidan rätt vanligt att de går ner innan de går upp, och det är ju ett faktum att han i början inte åt så värst mycket, något som han nu tar igen. Ny tid för mätning och vägning på fredag bara för att kolla i alla fall.

T äter för att bli stor och stark!

Det är ju bra att sonen är stretchig som ett gummiband och att blodbadet inte var så hemskt som det kanske lät under någon minut. Ännu bättre att man faktiskt bor i Sverige och får alla dessa tester och kontroller helt gratis till skillnad från i många andra länder. Sen att det är ett himla rännande i början är lite jobbigt när rutinerna inte satt sig så bra, men det tunnar ju ur ganska fort i alla fall.

Just det ja, kolla här, vilket läget var här för så lite som en vecka sedan..
Känns nästan overkligt att det gått en vecka sen jag skrev det där!
/J

.