Ta-daa! Klockan är lite efter tre på morgonen och jag borde sova. Åtminstone kan jag göra det till ca 05.00 innan jag måste upp, ta en dusch och åka iväg till Uppsala och lägga mig och vänta på mitt snitt. Men det går inte. Jag kan inte sova. Igår kväll var jag supertrött, kunde knappt hålla ögonen öppna, men nu.. nej.
Antar att det har lite att göra med att nu är det VERKLIGEN nedräkning.. Klockan 08.00 är det dags. Fem timmar kvar alltså. P sover dock som ett barn, så det är ju bra, att åtminstone HAN samlar lite krafter, eftersom han lär få ta hand om killen när jag sover vidare på uppvaket och BB, hehe.

Fick en fråga varför jag ska snittas. Därför att jag inte ska föda vaginalt. Av personliga skäl, inte av fysiska. Det var inte ens diskussion om något annat, utan jag informerade bara om att eftersom jag hade bra erfarenheter av sövt och planerat snitt så önskade jag samma igen. Jag fick ett okej inom någon minut, av läkaren som höll på att göra ett ultraljud. Inget Aurorasamtal, inget någonting. Bara ett okej. Väldigt skönt.

Sövningen fick jag igenom igår när jag var på inskrivning, men det var också lätt gjort, jag berättade bara att jag haft det förra gången och vad min motivering var, sen var det okej.
Det var skönt. Väldigt skönt. Nu hoppas jag bara att det går bra, men det tror jag nog, med all den kompetens som finns på Akademiska. Men det är klart att nervös är man väl alltid när det kommer tilll en operation, särskilt om man som jag, har läkarskräck.. Men hittills har alla jag träffat varit jättegulliga, så det känns bra.

Fast jag kan erkänna att jag ser fram emot att få allt överstökat och komma hem, helt klart.